Valter bloggar i AT Måndagen den 11 Mars

Måndag 11 mars
Hej AT-läsare!
Mitt namn är Valter, och jag har blivit tillfrågad om att blogga den här veckan, en uppgift som jag inte känner mig riktigt bekväm med, men ... sedan 1999 driver jag Hus till Hus Byggnadsvård & Återbruk på Nolby Gård i Alingsås, där vi årligen tar hand om 100-150 ton återanvändbart byggmaterial från ombyggnader renoveringar och rivningar i trakten.

Hela mitt liv har präglats av mitt småländska arv, att rätta mun efter matsäcken som man brukar säga, att inte förbruka mer än nödvändigt, att ta tillvara och att se möjligheter i det som andra betraktar som avfall och ibland betalar för att kasta bort!

Det kom med modersmjölken, med uppväxten på en bondgård i Smålands magraste jordbruksbygd, där det gamla bondesamhället med självhushållning levde kvar ända fram till 1960-talet. På mindre än fem hektar dålig åkermark, en häst, sex kor, några grisar och ett tjugotal höns kunde vår familj på tio personer leva. Att köpa nytt när något gått sönder eller var utslitet var knappast någon självklarhet, men det fanns en glädje och stolthet i att lösa problem, att reparera, även det mest omöjliga. Det utvecklade kreativiteten och påverkade mig starkt redan som liten ”here” (pojke på småländska).

Mitt intresse för återbruk och gamla hus har jag fått från min farbror som hade rivningsfirma i min hembygd utanför Växjö med nära nog 100 procentig återvinning av gamla trähus.
Han var tidigt med när rivningsvågen började dra fram över landet på 50-talet.
Hans affärsidé var att i stora kolugnar göra träkol av allt rivningsvirke, som sedan transporterades i järnvägsvagnar till Norrland och användes till att smälta järnmalm med.
När han fått ett rivningsuppdrag togs allt material som bedömdes användbart/säljbart omhand och i möjligaste mån såldes det på platsen innan huset plockades ner stock för stock och kördes hem till kolning. På somrarna var jag och mina bröder med och spikrensade golvbrädor mm

I början av 60-talet byggde han en ny kolningsanläggning söder om Borås med anledning av motorvägsbygget genom staden. Åren 1963-65 var jag med om att riva stora delar av Borås gamla trähusbebyggelse, helt förfärligt om man tänker tillbaka.
Som husrivare fick man mycket kunskap om gamla byggnadstekniker och stor nytta av sin kreativitet för att demontera värdefullt material utan att skada det

I rivningshusen fanns ofta på den tiden mängder med kvarlämnade gamla saker som jag inte kunde motstå att släpa hem, intresset för gammalt hantverk, vackra saker, nötta föremål som kunde berätta en historia, var en annan last som jag utvecklade.

På fritiden åkte jag den krokiga vägen till Alingsås där kärleken lockade, och 1967 flyttade jag hit. Av en slump blev Alingsåsprofilen och fastighetsägaren Anders Hedén min hyresvärd och snart min första arbetsgivare. Förutom Hedénska längan vid St. Torget ägde han ett 10-tal gamla trähus med hyresgäster som jag fick ansvar att sköta. Anders lokalhistoriska intresse som han generöst delade med sig av blev en ovärderlig kunskap för mig, liksom hans stora intresse för antikviteter.

Drömmen om egen verksamhet gjorde att jag 1974 tillsammans med hustrun Lisbet startade Antikhandeln Kronan som snart kompletterades med loppmarknad, vilket var en relativt ny företeelse.
Då jag 1980 fick möjligheten att överta Brunos garvaregård kunde verksamheten utvecklas – spisar, kaminer och gamla byggnadsdelar tog mer och mer plats.
Under 25 år var Kronan en mötesplats för antik, loppisvänner och byggnadsvårdare från när och fjärran.

Som gästbloggare vill jag dela med mig av mina erfarenheter under 45 år i Alingsås. Mycket har kretsat om gamla hus, byggnadsvård och återbruk, antikhandel och loppis, men också om mina visioner för Nolby gård och en dröm om många nya arbetstillfällen och väsentligt ökat återbruk.