Söta barntossor

Slutligen: det lilla barnets fot. Rund, bred och ännu oförstörd. Här en passande barnsko. Vem skulle komma på tanken att klämma in små barnfossingar i spetsiga skor? Det brukar barnet sköta alldeles utmärkt på egen hand längre fram i livet i vuxen ålder..... /Lisa Skarholm (Bild: Jonn Leffmann)

Slutligen: det lilla barnets fot. Rund, bred och ännu oförstörd. Här en passande barnsko. Vem skulle komma på tanken att klämma in små barnfossingar i spetsiga skor? Det brukar barnet sköta alldeles utmärkt på egen hand längre fram i livet i vuxen ålder..... /Lisa Skarholm (Bild: Jonn Leffmann)

Chill out i en fåtölj

Se här, en redig rokoko-balja att slå sig ned i, en prydnad för vilket hem som helst. Det som gör den speciell är att det är västvärldens första bekväma sittmöbel. Inte just detta exemplar utan rokokostolar i gemen. Västvärldens första sitt...möbler med komfort, med avsikt framställda för att vara bekväma att sitta i, smaka på det. Hur var det innan då? Rakryggat och hårt, långt ifrån någon hotellounge. Inte heller var man/kvinna satt på en stol. Stolen som symbol för makt och upphöjdhet är rotad långt tillbaka världen över, gud nåde den som slog sig ned på fel stol i fel ögonblick... En rokokstol med bekväm stoppning var förstås inte för var man utan som vanligt för den med pengar och namn. Män och kvinnor utan namn och land satt fortfarande på det de kom över och kvinnor satt många gånger inte alls. Men den pudrade sprätten kunde alltså för första gången luta sig slarvigt tillbaka, sträcka ut benen framför sig och sitta mer bekvämt än någonsin. /Lisa Skarholm (Bild lånad från tidningen Antikvärlden)

Att se över sina fönster del 2

Fönster (gamla fönster av bra kvalitet) kan faktiskt stå omålade ett tag, alltså utan färg, men inte helt utan tillsyn. Om man av någon anledning inte hinner/kan måla efter att man skrapat färg så se till att halvolja dem och måla sedan så ...snart tillfälle ges. När fönstren sedan har fått sin färg, ta då för vana att varje vår när trädgårdens första vårlökar och krokusar skall upptäckas (med första kaffekoppen utomhus i handen), även syna dina fönster. Därefter hämtas lämpliga redskap att göra fönstren rena och därefter halvoljas de. När vintern är i antågande gör du samma sak igen: halvoljar fönstren. Det som är allra viktigast att olja in är bottenstycket och en bit upp och givetvis hela kittfalsen runt om, men lika bra att inte fuska, tillför halvolja all over the place. Fönster med gammal kittfals som börjar ge vika kan man ge lite livräddning med kitt utrört till en mer gröt/vällingliknande sörja som påföres, sedan kan man fira jul i lugn och ro och ge sig på att kitta om till våren igen. /Lisa Skarholm (halvolja: lika delar rå linolja och balsamterpentin)

DSCF2768.JPG

Att se över sina fönster

Jag tror att många med äldre hus, säg fram till 1940-talet, tycker att fönster är lite.....jobbigt. De ska ju nämligen underhållas. Hur vackra och hur mycket original de än är så skall de ses efter. Jobbigt. Jo kanske jobbigt, men det finns... sätt att göra livet lite mindre slitsamt. Att blunda för underhållet och hoppas att tomten eller annat skogsväsen skall ordna det åt dig är fel väg att gå. Lite jobbigt växer nämligen till ett gräsligt tungrott jobb istället. Om man istället klappar och jollrar lite med sina fönster EFTER och INFÖR varje vinter så blir det mindre tufft. I nästa inlägg lite tips och förslag. /Lisa Skarholm

DSCF5179.JPG

En riktig trotjänare

Gamla spisar och kaminer är något Hus till hus pysslar mycket med, vi har ju en utmärkt man i verkstaden som sagt. Där nere står han om dagarna och gör underverk med gamla (och till synes bortom räddning) rostiga skrothögar som en ickeinitierad skulle säga. Men verkstadsmannen han kan, det är sällan han inte får ordning på något men måste han så trollar han med knäna mellan varven. En vedspis kan nästan hålla hur länge som helst om den underhålls och används på rätt sätt. Hur många saker i vår omedelbara närhet kan göra anspråk på en sådan bedrift och därtill samtidigt generera värme och koka frukostgröten? /Lisa Skarholm

DSCF6770.JPG

Återbruk

Jag vill visa på vår verkstadsmans fyndighet (säkert finns ytterligare någon som har gjort något liknande). Vad göra om kaminen har mist sitt handtag eller sin knopp och nytillverkning saknas och en begagnad är nästintill omöjligt att finna?... Då kan man återbruka ett trycke (dörrhandtag), i detta fall ett av mässing, som sedan modifierades något för att kunna fästas på vedluckan. Jag tycker att resultatet är utmärkt fint! Sådana här kläpphandtag i original finns på flera kaminer, men då i material som porslin och bakelit. /Lisa Skarholm

DSCF6739.JPG

Asklepios stav

Den här slingrande ormen runt en stav står som symbol för läkekonsten, jag fann den på en pardörr i Danmark. Man kan misstänka att där innanför en gång låg ett apotek? Den fina pardörren behöver lite omvårdnad innan det går för långt, ser ni det? Vackert trycke också. Huset är ett rejält tegelhus, och tiden torde vara 1905-1914. /Lisa Skarholm.

IMG_1013.JPG

Bedårande

Ni ser vad det här är? Jag blir lite rörd och gråtmild av åsynen av denna lill-lilliga barnsits att montera på pappas/mammas större cykel. Så söt och näpen och långt ifrån våra dagars säkerhetssitsar. Jag undrar dock om den inte har varit avsedd just för pappas cykel, monteringsanordningen skvallrar om att det kan vara så. I så fall skulle den lilla/lille färdas något säkrare där framme i pappas famn. /Lisa Skarholm

DSCF6687.JPG

Gott nytt år!

Ja nu är det nytt år igen och vi ser fram mot ett nytt spännande och händelserikt år, med många planer och idéer. Vi ska försöka att hålla er uppdaterade om vad som är på gång här på Hus till hus och på Nolbygård i allmänhet. Vi kommer dessutom att börja jobba mer aktivt med denna helt nya hemsida. Vi kommer lägga ut fler produkter och info. Under året kommer vår butik genomgå stora förändringar och detta känns förstås mycket spännande, mer info om detta kommer efter hand planerna offentliggörs. Håll även utkik på denna blogg, då det kommer att läggas upp fler inlägg här alltefter vi alla här på Hus till hus kommer in i tekniken med den nya hemsidan. Vi hörs./ Joakim.

IMG_4576.JPG

Valter bloggar i AT Söndagen 17 Mars

Söndag 17 mars
Att jobba med återbruk är ett tungt, omväxlande, kunskapskrävande och spännande arbete.
Ingen dag är den andra lik, varje dag nya överraskningar och utmaningar som kräver stor flexibilitet och snabba beslut.
Det är mer regel än undantag att vi får erbjudande att ta hand om, tex. taktegel, där hantverkarna som ska lägga om taket, ringer och frågar om vi vill ha det gamla, samma dag som det måste ner.

Det är en tillfredsställelse att rädda vackra och sunda material undan förstörelse och sedan förmedla det vidare till spännande projekt, som när vi tog hand om mer än 20 000 enkupiga takpannor från fem hyreshus på Stockslycke, tillverkat på Tenggrenstorps tegelbruk utanför Vänersborg på 1950-talet.
Efter att ha sorterade bort kanske 5 % blev en del av partiet nytt tak på Gunnebo slotts nybyggda flyglar, ett annat parti blev nytt tak på ett 1700-talshus söder om Borås.

Genom kontakter med Film i Väst, har vi genom åren varit inblandade i otaliga filmproduktioner, där vi lånat ut fönster, dörrar, köks och badrumsdetaljer mm. Flera gånger i veckan kommer filmfolk med ofta långa önskelistor på rekvisita. senast var vi med och byggde upp Monica Zetterlunds villa.

När jag ser tillbaka på de visioner och den målsättning vi hade med Hus till Hus vid starten 1999,  kan man tycka att vi siktade på månen och nådde trädtopparna!
Hade vi fått låna den där miljonen som vi behövde i starten och/eller fått lite mer kommunal stöttning hade vi säkert nått mycket närmare målet.

Men om vi jämför oss med andra kollegor i landet (bortsett från de få, där stora kommunala satsningar har gjorts) så är jag ändå inte helt uppgiven.
Av våra kunder får vi ofta höra att vi har det bästa begagnatlagret i landet, viket vi också fått höra av en EU- utredning, som ser oss som ett föredöme för Europa!

Sedan 2001 har mer än 120 långtidsarbetslösa, eller tidigare långtidssjukskrivna, haft en praktik eller arbetsträningsplats på Nolby gård.
Det har varit ett stort ansvar men också en värdefull tillgång i upprustning av byggnader, anläggande och skötsel av trädgård, arrangemang av marknader m.m.
Förhoppningsvis har det varit en meningsfull sysselsättning också.

 

valter11.jpg

Eldsjälar, anställda och engagerade praktikanter som alla medverkat i upprustningen av den vackra mangårdsbyggnaden.

Med facit i hand, efter 13 års verksamhet på Nolby gård kan jag bara konstatera att det är slitsamt att vara pionjär, men uthållighet kanske lönar sig och det är nästan så jag tror att det småländska arvet, att ta tillvara, kan bli en tillgång i vår tid!

 

Valter bloggar i AT Lördag 16 Mars

Lördag 16 mars
Det var naturligtvis en stor besvikelse, när politikerna beslutade att det inte var en kommunal angeläget att få igång återanvändningen av byggnadsmaterial i Alingsås.
Verksamheten skulle öppnat några månader senare (sommaren 1998), i samverkan med nybildade föreningen Hus till Hus i Väst, som trodde på en omställning i byggsektorn.

Föreningen som var ansluten till det rikstäckande nätverket Byggigen, beslutade då att på egen hand starta upp en återbruksdepå utan kommunalt stöd, viket var det vanliga ute i landet.

Efter nästan ett års lokalletande fick föreningen erbjudande att hyra den gamla ladan på Nolby gård av fastighetskontoret i mars 1999.

Vi var sex idealister som tillsammans med några aluarbetare under drygt ett år och ungefär
10 000 ideella arbetstimmar, förvandlade den nedgångna ladan till en arbetsplats och återbruksanläggning. Två år försenad kunde verksamheten starta, sommaren 2000.

Visionen var att Nolby gård skulle bli ett regionalt resurscentrum för byggnadsvård och återbruk, med många verkstäder för rekonditionering och reparation av återvunnet material, samt kompletterande verksamheter runt själva återbruket.

Föreningens affärsidé var att i samverkan med kommuner i närområdet, omhänderta återanvändbart byggmaterial, allt från antikvariskt till nytt, vid rivningar, reparationer, ombyggnader etc., upparbeta det och förmedla det vidare till nya användare.

Att bygga upp en verksamhet i en helt ny och personalkrävande bransch, med okända ekonomiska förutsättningar, var en utmaning, svårare än vi hade räknat med.
Efter ett år var det bara en envis smålänning och hans son kvar av de sex optimisterna.

I efterhand förstod vi också varför bankerna skrattade åt oss då vi ville låna en miljon för att starta upp verksamheten!

2001 bildades Nolby gårds intresseförening med syfte att utveckla verksamheten och skapa praktikplatser för långtidsarbetslösa på gården, i samverkansavtal med arbetsförmedlingen.
Via praktikplatser har nya medarbetare hittats och kunnat anställas efterhand som ekonomin tillåtit. Ett slitsamt sätt att bygga företag på, men också mycket givande.

Sedan 2002 drivs verksamheten i AB-form med i genomsnitt 5 heltidsanställda.

Utan samverkan med arbetsförmedlingen hade Nolby gård sannolikt inte funnits.
I dag finns här fem företag med sammanlagt 12 anställda

Vi har sedan starten 2000 årligen räddat 100-150 ton återanvändbart och mestadels äldre byggmaterial, till en oftast mycket tacksam kundkrets som letar efter reservdelar till sina gamla hus.

Av ekonomiska skäl har vi tyvärr mer och mer inriktat oss på äldre material, då marknaden har förändrats, med minskat intresse för nyare material, pga. alla lågprisvaruhus där man kan köpa en ny dörr för samma pris, (visserligen av sämre kvalitet) som vi behöver ta för en begagnad, för att överleva.

Tyvärr har utvecklingen inte gått vår väg! Materialåtervinningen har ökat men återbruket har stagnerat eller gått tillbaka! Det vill säga ett fönster blir träflis och glasråvara istället för att återanvändas som fönster.
Av de 16 aktörerna i det Nationella nätverket från 90-talet, är det bara vi och två kommunala kvar

bryggeriet1980.jpg